Träningsnarkoman?

Det här kommer att bli ett intressant inlägg att skriva för det är en riktigt snårig djungel att ta sig igenom. Det handlar om ett enormt debatterat ämne, nämligen träningen och de som verkligen går in för det helhjärtat. Att det råder en träningsmani på sina håll går väl knappast att förneka, men behöver det verkligen vara dåligt alla gånger?

Att träna är för mig ett sätt att må bra och jag vill gärna också visa upp de resultat som det ger mig. Att det i sin tur provocerar de som tränar mindre eller inte alls är bara märkligt. De gör precis som de själva kanske har blivit utsatta för, nämligen att de väljer att kritisera hur någon ser ut rent fysiskt. Att höra att man ser okvinnlig ut, ser manlig ut eller ser ut som en sticka är jobbigt, för jag trivs med hur jag ser ut men samtidigt så är jag medveten om att det kan bli bättre. Därför fortsätter jag att träna, och det ger resultat. Men människor väljer fortfarande att påpeka hur jag ser ut och hur de närmast blir äcklade av mig och kallar mig mobbare av överviktiga bara för att jag tränar.

Det har blivit så skevt. Många gånger självcensurerar jag mig själv eftersom att jag vet att en ytterligare kommentar eller bild kommer att ge upphov till de här reaktionerna. Jag blir rädd för min omvärld och jag är inte ute efter att mobba tjocka människor, utan snarare bara uppmuntra och visa på att det finns många olika sätt att hålla sig i form på. Vi får se hur det utvecklar sig, men det känns jobbigt just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *